Skrik!
Skräckfilmernas historia
Människor har i alla tider berättat historier för att skrämma varandra på olika sätt, och för att varna för olika saker. Man kan se Mary Shelleys roman Frankenstein som en skräckberättelse om hur det går för den som försöker leka gud, för att bara ta ett exempel.
När filmkonsten började utvecklas under 1800-talets allra sista år skapade många regissörer filmer inspirerade av de berättelser som hade berättats och nedtecknats längre än någon kunde minnas. I dessa berättelser och filmer förekom företeelser som:
- Spöken, gastar och gengångare.
- Vampyrer.
- Varulvar.
- Förbannelser.
- Satanism.
- Demoner.
- Tortyr och övervåld.
- Farliga djur och monster.
- Kannibalism.
Zombies, rymdvarelser och seriemördare är dock troligen vanligare i skräckfilmer än vad de var i forna tiders sagor. Alla filmer som innehåller en eller flera av dessa ingredienser är dock inte nödvändigtvis skräck. Ghostbusters, ET och True Blood är bara tre exempel på att övernaturliga fenomen kan skildras på andra sätt också. Det är dock vanligt att de används för att skrämma upp oss, och inget fel i det.
Skräckfilmstoppen
Skräckfilmshistoria
Bland de allra mest kända tidiga skräckfilmerna finns Robert Wienes Dr Caligaris kabinett, FW Marnaus Nosferatu och Victor Sjöströms Körkarlen. Alla dess filmer gjordes på 1920-talet, och de flesta filmvetare är överens om att dessa tre håller än idag.
Men skräckfilmen är betydligt äldre än så, och den är inte en allt igenom västerländsk företeelse. 1896 gjordes Le Manoir du Diable (Djävulens herrgård) av fransmannen Georges Mélliès. Filmen är tre minuter lång, och var inte tänkt att skrämma publiken. Men den räknas ändå som den första skräckfilmen. Två år senare gjordes filmerna Bake Jizo (Spöket Jizo) och Shinin no Sosei (Ett återuppväckt lik) i Japan. Redan 1910 filmade Edison Studios Frankenstein, och de rullarna försvann för att återupptäckas först efter flera decennier.
Många av de tidigaste skräckfilmsstjärnorna, som Lon Chaney, Boris Karloff och Bela Lugosi, är för alltid inskrivna i filmhistorien. Än idag tänker sig nog de flesta att Frankensteins monster ser ut som Boris Karloff.
Skräckfilmer som tidsdokument
Som alla andra former av konst och fiktion så har skräckfilmernas teman varierat genom åren. Ofta har de sagt väldigt mycket om den tid i vilken de producerats. Freuds idéer tycks ha blivit allmängods på 60-talet, eftersom det var då som Peeping Tom och Psycho hade premiär. Dessa hör till de första filmerna om seriemördare, och mördarna i dessa filmer tycks båda två ha en ansträngd relation till sina (avlidna) föräldrar.
60-talet var även tiden då temperaturen i det kalla kriget höjdes, för att kulminera under Kubakrisen. Under 70-talet kom de första filmerna som kanaliserade de känslor som många upplevt under det föregående decenniet. Två exempel är The Hills Have Eyes och Motorsågsmassakern. Det var även under detta årtionde som den första Stephen King-filmatiseringen, Carrie, hade premiär. Eftersom King är en extremt produktiv författare, som nästan bara skriver skräck, har det blivit många filmer baserade på hans böcker sedan dess. Få kan dock mäta sig med den allra första, eller med Stanley Kubricks The Shining från 1980. Den senare påstås enligt vissa innehålla bevis för att Kubrick deltog i filmandet av månlandningen i en studio.